ibland skulle man bara varit tyst....

Kära dagbok

När jag gick på mellanstadiet hade jag en ovana att prata lite för mycket och tänka lite för lite. Sååå, en dag står jag och babblar på med en kompis om hur äcklig maten i våran skola är och att tanterna i köket är om möjligt ännu äckligare. Jag slänger ur mig både det ena och det andra och kallar köttgrytan för fettgryta, tomatsoppan för menssopp etc. Självklart är jag tvungen att tillägga att fettet och mensen säkert kommer från våra tjocka mattant som serverar oss maten varje dag. Mitt i allt detta trevliga prat hör jag en harkling bakom mig och självklart står våran förtjusande mattant där. Tror ni jag vågade äta i skolan efter det?

Over & out!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0