Ibland är det bättre att vara tyst

Kära dagbok
Jag var väldigt irriterad på allt och alla en dag på jobbet och det var speciellt en gubbe jag störde mig på extra mycket. Jag kännde ju att jag behövde få utlopp för min frustration så jag går till två av mina jobbarkompisar och börjar berätta tydligt och detaljerat om hur mycket jag stör mig på den här gubben. Jag slänger ur mig åsikter som att "Han tror han är någon slags chef" och "Han tror att han är bättre än vad han är" men mitt i allt detta hatande märker jag att jag inte får någon respons av mitt sällskap. "Lite måste ni väl ändå hålla med mig?" frågar jag varpå den ena svarar: "Fråga xxx, det är ju hans pappa." Jag insåg ganska snabbt att det var inte ens någon ide att försöka förklara sig ur den här situationen...
Over & Out!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0